66 dagar

Så många dagar är det sen jag nådde min lägsta vikt på bra länge.
Kolhydrater i form av bröd, godis, fikabröd och vin och annan alkohol
Har passerat min strupe under så många dagar.
Och det känns. På kläderna. Och när jag rör mig.
För 66 dagar sen såg det ut så här.
GI för hela slanten typ.
På sista tiden har det vart mer av den här typen som gällt.
Men nu är det slut på det.
För den här gången.
För alltid.
GI är en livsstil. Kom ihåg det.

Rekord

Alltså. Jag har jojbantat i ca 10 års tid.
Jag har testat viktväktarna så många gånger att jag tappat räkningen.
Viktklubben har jag också vart medlem i, utan att nå målvikt.
Mellan barnen typ 2003 gick jag ner i vikt med hjälp av
Cambridgekuren. Med hjälp av pulvret nådde jag en lägstavikt
på 68 kg. Sen blev jag gravid med Milian sommaren 2004 och då var det kört igen.
Efter att han föddes i mars 2005 har jag gjort x antal otappra försök
att bli kvitt dessa väl fastbitna kilon.
Vid dessa försök har jag gått ner några kilon för att efter
typ 3 veckor tappa motivationen och sen snabbt gå upp dessa kilon igen. Plus nåt kilo till.
Nu när jag kör GI så känns det inte så.
Sen slutet november 2008 har jag varit medlem hos GI Viktkoll och ätit GI-inspirerat.
och så här länge har jag aldrig hållit ut med någon "diet".
Visst har jag unnat mig godis och bröd ibland.
Men jag har inte ätit ris, pasta eller potatis fler gånger
än att det går att räkna på ena handens fingrar.
Och den här gången har jag lärt mig att det får ta den tid det tar.
För jag vet genom alla misslyckanden att det inte
finns några mirakelkurer som trollar bort 25 kg på en månad.
Det handlar inte om nån snabbdiet. Det handlar om att byta livsstil. Göra en beteendeförändring.
Och jobbet får jag göra själv. Och jobbigt är det. Men det går.
Jag kommer att lyckas. Och det är tack vare GI.